En form av trygghet
- Sigrid Rosenfeldt
- 4 sep. 2018
- 2 min läsning
Tisdag 4 september 22:03
Nu är jag vaccinerad mot en hel massa saker. Kina vinner iallafall inte pris i renlighet. Idag har varit en av de där bättre dagarna. En av dagarna då jag känner att det här kanske inte är så läskigt ändå. Igår blev jag inbjuden till en grupp med de andra au-pairerna som åker till Kina samma avresedatum som jag (det vill säga om 8 dagar....). Bland dessa fanns en till tjej som också är från Sverige. Det var verkligen som sänt från ovan. Som jag skrivit tidigare känns detta väldigt stort. Flytta till andra sidan jorden i ett par månader är trots allt en utmaning man ska ha respekt för. Den andra tjejen och jag har nu börjat skriva och det känns tryggt.
Något som jag tyckt varit jobbigast i detta är känslan att vara helt ensam och lämna allt man känner till bakom sig, språk, vänner, familj. De flesta försöker lugna mig med att det bara är som en lång semester och att det finns kvar när jag kommer hem, och jo visst vet jag att det är sant. Faktum kvarstår att jag hade saknat dem lika mycket även om det var en månads semester. Jag känner fortfarande ingen i Hangzhou och jag kan inte språket. Men nu när jag vet att en tjej från samma land går igenom samma som jag känns det tryggt. Vi kanske inte har träffats men båda har samma funderingar kring vad vi ska packa och hur mycket. Båda konstaterar att vi måste köpa med Marabouchoklad och att det var skönt att inte vara helt ensam. Det blir mindre ensamt.
Ikväll blir det lite mer trix med bloggen, det är lite work in progress men jag försöker. Ni får stå ut med att det fattas lite detaljer. Hoppas ni har en bra kväll!
Komentarze