Jag säger inte stopp

Måndag 3 september 23:33

Det jag får höra mest för tillfället är hur modig jag är, hur häftig jag är som åker iväg som jag gör. Jag vaccinerade mig idag och i väntrummet satt en kvinna som undrade varför jag vaccinerade mig. Hon undrade om jag skulle iväg på en härlig semester. I ett ögonblick tänkte jag att det kanske nästan skulle vara skönt om det var så. Två veckor i Thailand, en hepatitvaccination och sen hem igen. Hem till tryggheten och den självklara vardagen.

Men sen ångrar jag mig. För jag berättar för den här kvinnan att jag ska flytta till Kina om 9 dagar. Hon säger att jag är modig och att det jag ska göra är så häftigt. Att jag är så modig som vågar. Det krockar lite, för jag känner mig inte modig. Jag känner mig rädd och sårbar. Det känns för stort för mig att hantera. Sen inser jag att det kanske är det som gör att jag är modig? Att jag är livrädd och vill säga stopp. Be alla att bara pausa lite. Ge mig lite mera tid, vänta ett år till innan jag ger mig ut i världen. Läsa på högskola först eller jobba några år. Kan vi inte bara ta ett djupt andetag och spola tillbaka lite. Snälla? Jag behöver mer än nio dagar. Jag är vettskrämd. Stopp.

Men jag säger inte stopp, och jag tror det är det som gör mig modig. För det är läskigt. Det är stort. Det är nytt och främmande. Men jag gör det ändå. Jag säger inte stopp. Jag gör detta, vågar, tar mig igenom det. Jag längtar till och med. För det kommer bli ett galet äventyr och något helt nytt. Så jag säger inte stopp. Jag säger go for it.