Lechan

Det blev ännu en tidig morgon för vår del. Alarmet ringde 06:00 och vi gjorde oss iordning för att först ta en taxi till järnvägsstationen och därifrån höghastighetståg till Lechan. Vår plan var från början att besöka den 71 meter höga Buddha statyn men när vi läste på igår insåg vi att den nästan var helt täckt av byggställningar eftersom den är under reparation. Istället åkte vi en bit därifrån och besökte Emeibergen.

Emeibergen består av 30 buddhistiska tempel men tidigare var de betydligt fler. De byggdes under Ming dynastin. Namnet översätts till ”Delicate eyebrows” eftersom bergen är formade likt det traditionella sättet som kinesiska kvinnor målade sina ögonbryn tidigare.

För att ta oss dit åkte vi uppför en slingrande väg med buss. Bergsväggen kantades av ”skog”. Inte den vi har i Sverige utan Bambu, palmer och andra träd som jag inte vet vad de heter. Påminner lite om Amazonas regnskogar. Stundtals dök det även upp vattenfall lite här och var som jag skulle gissa var 20-30 meter i fallhöjd. Längs med vägen följde en bäck och stora stenar. Det är en helt fantastisk natur här. Det är också fantastiskt hur fort det växlar. En bit upp byttes grönskan mot snötäcken och tjock dimma, tjock som i ser inte längre än 3 meter framför bussen. Häftigt på sitt sätt men utsikten är tveksam.

Först kändes det som vi blivit blåsta på pengar. Kostade 250 rmb för en full admission biljett men när vi åkt buss i en och en halv timme, gått 1.5 km och nådde linbanan som skulle ta oss sista biten så ingick den tydligen inte och vi fick köpa nya biljetter som kostade 120rmb.

Slutligen kom vi upp och insåg att det var värt varenda krona. För det första, bara det faktum att det fanns ren luft var en uppenbarelse i sig. Att sen få fortsätta och se templen var maffigt. Allt är täckt i guld i princip från topp till botten.

Inne i templen hör man de buddhistiska munkarna sjunga och i de öppna templen både ber och offrar alla som går dit. Vi bad en av munkarna förklara hur vi skulle göra och bad och offrade tillsammans med de andra.

Dimman var inget att leka med dock. Den var helt ogenomtränglig och man såg inte mycket i form av utsikt. Den kom och gick väldigt fort med. På bara några minuter kunde den täcka hela statyn för att några minuter senare vara spårlöst borta.

Trots dimman såg vi klart när vi väl kom nära. Man fick gå både runt och in i de flesta templen. Att fota därinne kändes väldigt respektlöst till en början men alla andra gjorde det och vi frågade munkarna och de sa att det gick bra utan blixt. Vi valde ändå att begränsa oss till ett foto per tempel.

Även här har vi varit en stor huvudattraktion och varit med på många bilder. Jag är ändå fascinerad över deras fascination av oss. Går vi och tar kort på alla kineser vi ser i Sverige? Vi fick några av deras kort skickade till oss så såhär glada är vi på kinesernas bilder.

Imorgon bär det av till Peking!

Vi är jättetaggade på det! Planerna för imorgon förutom flyget är ganska oplanerade.....